Makalösa tjejer i butiken....

Igår hade jag ett gäng tjejer, dom var väl ca 13-17 år här i butiken.

Dom bor på ett behandlingshem för tjejer och har väl inte haft den mest trivsamma barndom antar jag....
Sitter säkert på en massa jobbiga minnen och ska bara försöka få "bra dagar" och lära sig att leva "svenne liv"...

Dom ramlade in, 4 st...stannade vi dörren där det hänger sk Layouter.....kollade noga...kände lite på dom...tyst gick dom smygande vidare i butiken och petade på allt....och var bara tysta....
Ledarna som var med samlade ihop tjejerna och vi satte oss vid bordet där jag hade lagt fram lite olika saker iform av minialbums, kort, askar...och började prata om varför, vad, hur....

Tjejerna satt och bläddrade och var fortfarande inte så pratförda....tills jag började prata om "mina tankar" när jag scrappar och varför jag t ex scrappade ett minialbum på en av barnen när jag totalt "skogs tokig" på barnet....
Berättade att jag skrev varför jag var lite "galen" på barnet, men skrev också ALLT barnet var bra på och vilka positiva sidor det finns bakom barnet....
Menade på att när albumet var klart så var jag stolt över mitt barn....för vem har inte rätt att få göra lite irriterande saker ibland...det viktigaste är ju att man ser varelsen och dess positiva sidor....
...tjejerna fick lite "AHA känslor och vips så kreativiteten igång och dom visste precis vad dom ville göra ikväll....

Puh tänkte jag, nu har jag vunnit lite förtroende för helt plötsligt så babblade tjejerna hela tiden och ville 100% uppmärksamhet utav mej....

Tjejerna ville göra en Layout, med fotografi på sin kille och verkligen tala om för honom att det var "dom 2 forever"

Dom gick och letade papper, frågade lite hur dom skulle tänka...dom fick ta med sej en layout som dom kunde "härma" upplägget ifrån...
Jisses vilken enorm kreativitet dessa tjejer satt inne på, lika mycket osäkerhet och dålig självkänsla kom fram emellanåt men efter att jag förklarat att "man kan inte göra fel", det blir bara en annan variant så började fatta galoppen och verkligen släppte loss...

Det jag förundrades över var deras "snack", vilka ord och hur dom pratade.....det var mer vanligt med F-ord och en kaxig attityd och väldigt mycket "instititutions attityd" som att ledarena var rätt Ok men ändå inte...
Man märkte allt eftersom att att dom mjuknade lite och började fokusera lite mer varför dom var tillsammans med killen, vilka fina sidor han hade under en hans kaxiga attityd...

Kvällens 2 timmar rann iväg jätte snabbt, det var dags att plocka undan...fast dom ville inte det....dom ville komma varje dag till mej och pyssla och "tänka" lite som en tjej sa...

Nästa vecka ska vi göra ett minialbum, dom fick med sig en "läxa"..vad albumet ska handla om....
Dom tyckte att det var den bästa läxan i hela sitt liv....

Mina reflextioner efter denna kväll var många, mycket funderingar på "hur kunde dom ha hamnat så snett" i deras unga, mycket unga liv...
Jag hoppas att jag hinner komma dom närmre på ytterligare 2 onsdagkvällar och försöka få dom att förstå att "skapa är bra för själen", att man kan få lite perspektiv på saker som man kanske upplevt orättvist....

Må gott allihopa och var rädda om varandra, hjälp varandra och se att varje person är unik på sitt sätt och värdesätt det....

Kramar...